Vår käre Fredrik Paulún skriver idag om arga LCHF-människor där han bland annat briljerar med skrämselargument och sina obefintliga kunskaper i grundläggande fysiologi. (Uppdaterad med en kommentar från Paulún)

Dagens Medicin publicerade nyligen artikeln Fett säljer som aldrig förr där dietisten Anna Ottosson manar till försiktighet med smör och grädde och istället uppmanar oss att använda oljor. I kommentarerna fortsätter somliga på det spåret. Är det rätt spår eller en återvändsgränd?

De senaste dagarna har det varit en ordentlig diskussion om den senaste bantningsstudien, där tidningar och andra media tagit del av sammanfattningen av en studie som hävdar att "alla dieter är lika bra". Andreas Eenfeldt sammanfattade det istället bättre som "Lika dieter lika bra", då den faktiska variationen mellan dem var mycket liten.

Det rapporterades nyligen att två barn i Kanada som har epilepsi dog av selenbrist. Mycket förfärligt, och det är synd att deras läkare inte ordentligt såg över deras vitamin- och mineralintag. Som om inte det vore tillräckligt tragiskt har vi sett att människor utnyttjat deras dödsfall i profitsyfte.

Bäste Lars-Erik Gustafsson!

Jag uppskattar att du skrivit artikeln i GöteborgsPosten om hur nyttigt dagens bröd egentligen är, och överlag GP:s initiativ till att granska livsmedelsindustrin. 10% socker är, som du påpekar, definitivt för mycket -- ungefär lika mycket som läsk och och söta frukter som apelsin, inget av dem gör sig bra som grundstenar i en sund kosthållning. Det behövs definitivt fler granskande artiklar som funderar på hur det egentligen står till med nyckelhålsmärkningar och det utbredda matfusket med tillsatser och vattenspädning.

Bra så.

Däremot ställer jag mig frågande till ditt okritiska accepterande av fullkornets förträfflighet, särskilt vad gäller påstådda hälsoförbättringar:

De 'rena' fibrerna har positiva effekter men är inte lika nyttiga som äkta fullkorn, som bland annat förebygger hjärt- och kärlsjukdomar.

Faktum är att studier inte kunnats påvisa någon positiv effekt, utan det är snarare associationsstudier där man ändrar på flertalet faktorer. Man ser en verkan, men kan inte koppla det till orsak -- det direkta sambandet saknas!

Låt mig ge ett exempel:

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige. Varje år insjuknar ca 7000 kvinnor i bröstcancer, och antalet ökar för varje år. Forskare vid Lunds universitet lägger nu fram resultat som dels stödjer teorin att fiberrik kost skyddar mot bröstcancer, dels beskriver en av mekanismerna bakom detta skydd.

Kikar man lite närmare på resultaten av studien (Emily Sonestedt, 2008) ser man att det inte hjälpte för rökare. Det finns alltså goda skäl att anta att de som åt en mer fiberrik kost kanske även åt mindre godis och rörde sig mer, ihop med eventuella andra faktorer. Mer anmärkningsvärt är att hypotesen enbart frågar sig huruvida ett högt fettintag -- helt utan att reflektera över ett högt sockerintag -- kan korrelateras positivt till sjukdom.

Är det då möjligt att det kanske inte alls var fibrerna som låg grund till hälsoförbättringen? En studie publicerad i The Journal of American Medical Association (JAMA) kommer fram till samma slutsats:

Among survivors of early stage breast cancer, adoption of a diet that was very high in vegetables, fruit, and fiber and low in fat did not reduce additional breast cancer events or mortality during a 7.3-year follow-up period.

Influence of a Diet Very High in Vegetables, Fruit, Fiber and Low in Fat on Prognosis Following Treatment for Breast Cancer - JAMA, 298:3, 2007

Vidare, människor som lider av problematisk mage och anses lida av IBS (inkl. den värre diagnosen Crohns) är definitivt inte glada i fibrer.

Ur programmet "Kropp och Själ" i P1 (29 september 2008):

Var fjärde vuxen svensk har problem med uppsvälld och orolig mage.

Många tror att fiberrik kost ska få magen i trim, men tvärtom kan det öka problemen. För mycket kostfibrer är ofta orsaken till irriterad tarm och ballongmage. I dagens program tar vi upp den senaste forskningen om magen, fibrer och bakterier. Peter Benno, mag- och tarmspecialist och Tore Midtvedt, professor i mikrobiell ekologi är gäster i studion.

Istället är det, tvärtom mot vad som skrevs, de "rena" (lösliga) fibrerna som är bra för oss.

De olösliga växtfibrerna, fullkorn -- skaldelar med annat ord -- ratas av fåglar och djur, och i människor orsakar det inflammationer i tarmväggar samt försämrar näringsupptaget i maten vi äter.

Är det verkligen något att eftersträva?

Mikael Jansson, Göteborg

Annika Dahlqvist, förespråkare för lågkolhydratmat, blev 2008 års Västernorrlänning. Grattis!

Som svar på tal till Claude Marcus artikel "Medier bevakar kostfrågor på ett felaktigt sätt" (23/11 i DN Debatt) har Karin Bojs idag skrivit en krönika om tidningens påstådda "vulgärjournalistik". Transkriberad här från papperstidningen, med reservation för fel.

"... det är enbart positivt, ju mer du äter". Läs vidare för Eva Ks inlägg i kostdebatten, min replik som sedermera censurerades samt en diskussion om situationen.

Det är känt att lågkolhydratkost är gynnsamt för överviktiga och typ 2-diabetiker, då de har kraftigt nedsatt insulinkänslighet. Detta orsakar en överproduktion av insulin i kroppen, vilken möjliggör fettinlagring samtidigt som det effektivt stänger av fettförbränningen. Genom att undvika kolhydrater i kosten krävs lägre insulinmängder, vilket är gynnsamt även för typ 1-diabetiker.

Livsmedelsverket tycker ungefär som jag när det gäller vilken mat man skall äta. Det känns tryggt att veta att mina kostråd stämmer så väl överens med vad Livsmedelsverket rekommenderar! Det måste tyda på att de är genomtänkta och beprövade under lång tid.

Eller, den något annorlunda slutsatsen som drogs av en studie: barn äter för mycket mättat fett och protein.

Jeff Atwood of CodingHorror.com argues in a recent article titled "Monkeypatching for humans" that the feature extensions methods in C# 3.0 allows for monkey patching in a controlled fashion, but is better left alone.

Those who ignore history are bound to repeat it...

A possible translation of Martin Fowler's Syntactic Noise. Read on...