Nu är det 7 år sedan Martin, rydis, Broren gick bort.
Tänker på honom varje dag. Varje dag. I de mest skilda situationer.
Tack, värme och kram till er andra som också minns.
(Väldigt snart blir han morbror igen. Nemo och Ina ska få ett syskon, om allt går bra.)
Vi sänder ut tunna trådar av saknad till er alla denna tunga natt. Det är nu fem långa år sedan rydis, Martin, Broren gick bort. Trådarna bildar en väv av omtanke och sorgen samsas med kärlek.
Fyra år har gått nu. Det är en snöig och isig dag, nu liksom då. Självklart finns det många obesvarade frågor vi bär med oss. Ibland gör det så ont att inte veta.
Men det viktigaste är att han finns hos oss hela tiden. Vi tänker på honom varenda dag.
Mannen, Sonen, Vännen, Broren. Han är morbror till Nemo och Ina. De pratar om honom och ställer frågor om honom, de vet precis vem han är.
Stor tacksamhet och värme till alla er andra som bär honom med er i tankar och hjärta.
Vi tänker även på, och pratar om, alla er som rört vid hans och våra liv på olika vis. Det känns så gott att han lever kvar i era minnen.
Tacksamhet och värme från familjen
En sån här helg påminns man särskilt mycket om den man saknar i livet. Vi gråter och ler om vartannat när vi tänker på Martin, precis som för några månader sedan. Men vi har väl kommit in i en annan slags fas, kanske vi mer kan fatta vad som hänt nu i alla fall. Det gör gott att tänka på alla er, vänner, som bryr er och det är väldigt tröstande att gå in på sidan som sköts så bra.
Vi tänker ofta på det där att om man sörjer så har man haft någon som man tyckte väldigt mycket om. Och det är väl det vi är till för här i denna världen - att finnas för varandra.
Vi har satt Martins urna i en grav på Värnamo norra kyrkogård, nära hans gamla skola, Prostsjön och judolokalen. Det känns lugnt att gå dit och minnas samtidigt som det på något sätt hjälper till att förstå faktum.
Platsen heter avd 1, kvarter L nr 2821.
Varma hälsningar från Gudrun, Jan-Åke, Emma, Simon och Nemo (2007-11-04)