Meritförteckning…..?
Socker beroende, extremt kolhydratkänslig
Tvångsmässig överätare
Alkoholist
Allt detta i en härligt blandning och de skapar för mig en BEROENDESJUKDOM.

Drogfri sedan 2000-1-030. Då plockade jag bort socker och raffinerade kolhydrater men kunde inte förstå varför jag fortfarande överåt. Tvånget att kontrollera kolhydraterna, fettet fanns hela tiden. Konsekvens var dåligt mående, tjockångest, tvångsmässiga beteenden, grava PMS besvär i from av oerhörd smärta, humör svängningar osv.

Tränat tung träning sedan 2003. Visst har jag haft resultat under min kollis period men till vilken kostnad?

Drog ner kollisarna kraftigt i januari 2009. Max 15gr/dag. Konsekverns: första 2 veckorna grava abstinens besvär i from av migrän, illamående, svettningar och frysa om varann, dimmsyn, dimmhjärna, dålig koordination, tvångsmässiga tankar om mat.

Efter 2 veckor: ingen tjockångest, lugn i humöret, lättare att fatta beslut, inga tvångsmässiga tankar om mat och kollisar.

Efter 3 månader: upptäcker att jag inte har någon dirket nämnvärd PMS efter att tidigare ha haft yberont, blir inte direkt hungrig utan uppfattar mer signaler som “kan va bra att fylla på snart”, ingen, absolut INGEN tjockångest, överäter inte.

Träningsmässigt så fick jag veta att jag nästan skulle förlora all min muskelstyrka och muskelmassa, inte orka träna, ingen motivation, ingen explosivitet. Lite läskigt tyckte jag.

Konsekvenser i träningen, ingen styrkeförlust, muskelutveckling /styrkeutveckling som tidigare förutom att jag nu väger mindre, explosiviteten samma som innan, kanske bättre för att jag väger mindre och har en lätthet i kroppen, går inte in i den berömda “väggen”, mindre träningsvärk, blir inte trött på samma sätt utan kan träna längre tid om jag så vill.

Konsekvenser i mat, baserar intaget av mat så enkelt som möjligt. Jag äter de jag vill äta så länge de inte innehåller allt för mkt kollisar. Bör inte överstiga 15 gr/dag. Smör, animaliska proteiner, majonäs, grädde och lite andra mkt feta mjölkprodukter.

Konsekvenser i min Beroendesjukdom. Just nu obefintliga tvångsmässiga beteenden, har lättare att söka andra lösningar än att använda, större förmåga att avstå från mitt ego och större villighet inför arbetet i att tillfriskna. Lättare att höra Gud. Vill oxå tala om att jag söker lösningen för mitt beroende i en 12-stegs gemenskap.

Har under min LCHF tid varit hos farbror doktorn och fick veta att allt var normalt utom att jag hade höga keton-nivåer i urinet. Dom tittade på mig och jag frågade då såklart “Vad kan de bero på?” , vilket jag självklart redan visste. Fick svaret att “Ja, de kan personer med tex anorexia ha, personer som har blivit utsatta för extrem svält eller en väldigt lång fasta”. Jasså sa jag, “Men inget av de har jag varit med om”. Vilket dom säkert förstod eftersom jag är 172cm lång och väger 105 kg. *skrattar* Dom trodde inte sina ögon när dom fick veta vad jag väger, ser väl rätt hyfsat normal ut då? Tack Gode Gud för de. Fick även veta att de inte är farligt, tack för den sjukvården.

Kontentan kort och konsist. Testa LCHF i, låt säga 3 månader, vilken diet som helst kan pågå i 3 månader. Upplever du efter 3 månander övervägande negativa konsekvenser så återgå till den dieten du hade innan. Gör de enkelt…..

Tack för mig!

Idag är jag inne på min 23:e dag med LCHF-dieten och kan inte vara gladare än vad jag är. Jag hamnade på din sida av en slump efter att ha sökt efter information om dieten och blir förvånad över att vi som går på dieten ska föreställa vara “arga” hela tiden.

Personligen har jag gått och dragit på en HIMLA massa kilon och hur mycket jag än försökte med andra dieter så resulterade det oftast i enorm abstinens efter socker, bröd och pasta plus att jag gick ständigt omkring och var hungrig. Att känna hunger är ju iofs en bra sak, det betyder väl att ämnesomsättningen ökat, men jag var så hungrig att jag fick ont i magen och kunde inte fokusera på någonting annat än nästa mål mat. Plus att allting skulle vägas och räknas in i det minsta.

Att göra sig av med sockerberoendet gick inte eftersom kroppen fortfarande matades med (mindre) mängder och jag kan bara likna det vid att det kändes som om ju mer min kropp fick kolhydrater, desto mer ville den ha. I flera år har det inte gått en enda dag utan att jag var tvungen att äta och dricka något sött -ofta flera gånger om dagen.

Jag fick höra talas om LCHF-dieten för två månader sedan (debatten har säkert pågått mycket längre än så men jag har ingen tv så jag har missat de “dramatiska” sammandrabbningarna mellan lägrena). Jag bestämde mig för att testa och hör och häpna, jag blev mätt och redan från första dagen var suget i princip borta. Visst, en del av det handlar om viljestyrka men massor av det handlar om att jag helt enkelt åt sådant som jag redan gillade -minus kolhydraterna. Folk sa till mig att jag nog fick förbereda mig på att “trilla dig” några gånger, att jag säkert skulle “synda”.. Handen på hjärtat, de enda gånger jag trillade dig var när jag var så sugen på läsk den andra och tredje dagen att jag åt en apelsin. Sedan dess kan jag ärlig och stolt konstatera att inga kolhydrater (mer än den tillåtna jordgubben och blåbäret i shaken) har passerat mina läppar. Det bästa? Det är inte ens en kamp längre.

Jag har gått ner 9kg och det utan att ha gjort någon som helst kraftansträngning, jag har inte behövt “hålla igen” och än så länge väntar jag med att påbörja träning tills jag gått ner ett par kilo till så jag inte skadar mina leder eller fötter.

Jag kan även tala om för dig att mitt humör är stabilt och glatt. Mitt blodsocker går inte som en berg-och-dalbana med den här dieten till skillnad från när jag toppade och dippade av allt socker förr. Jag är även mycket piggare än mina vänner som äter som vanligt, plus att jag blir inte uppblåst, gasig, dåsig och smälter maten mycket snabbare.

Jag förstår att jag kanske inte kan fortsätta i den här extrema andan för evigt, men för att kunna hitta en framtida balans och för att kunna uppskatta mat utan extra tillsatt socker och hålla vikten -känner jag att denna dieten är den bästa för mig. Vare sig herr Paulún eller någon annan tycker att jag “är i mental obalans” så bryr jag mig inte ett dugg om det. Jag är en livsglad människa som gör detta för att förbättra min livskvalitet. Basta!

Mikael, fortsätt gärna skriva om dina tankar och kunskap kring dessa ämnen, och var nöjd med att du lever ditt liv precis som du vill -precis som kritikerna själv gör. =)

Bästa hälsningar
Szilvia

Det är en mycket intressant diskussion vi för här. Jag har inte tid just nu att fördjupa mig i den artikel du länkar till men jag har skummat den. Att fysisk aktivitet ökar fettförbränningen är väl känt. En ökad stimulering av CNS ökar lipolysen (sök efter bl a Bjorntorp, Newsholme och Leech). Jag lovar att återkomma med en mer uttömmande artikel om detta i bloggen så fort tillfälle ges. Det finns dock vissa begränsningar i den teorin att man skulle kunna försörja musklerna enbart på fett som har att göra med ATP-produktionen vid intensitet över 70-80 % av VO2max. Förövrigt ser jag ingenstans i studien att deltagarna skulle ha stått på en ketogen kost (men som sagt, jag har bara skummat den).

Jag lovar att återkomma!

/Åsa

Dock - själv har jag nog uppfattningen att hälsometoderna är individuella = det finns ingen generell metod som EXAKT passar ALLA. Jag tror på att var och en skall söka just sin personliga metod som funkar bäst för honom/henne - och ge blanka faen i om det är OK för Socialstyrelsen eller annan allmän åsiktsströmning.

HÄLSAN ÄR EJ ALLT - MEN UTAN HÄLSAN SAKNAR ALLT ANNAT BETYDELSE :!:

Jag blir förvirrad av det du skriver.

Vad har du för definition på bedrägeri, och vad här menar du är bedrägeri?

Nu har han dessutom på sin blogg försökt jämka sig med det lägre kolhydratinnehållet som innebär LCHF genom att först säga att de flesta inte äter särskilt strikt (falskt), för att sedan fortsätta med några inlägg om s.k. “LCHF-myter” han hävdar att folk sprider om honom.

Myter som jag inte sett någon annanstans än på hans blogg.

Samtidigt som han skrev det senaste inlägget publicerade han en ny artikel, Dietguiden. Den publicerades 10:e, så troligtvis har han skrivit på den redan innan han skrev det ursprungliga “Arga LCHF-människor”-inlägget och efterföljande. Han hade alltså redan långt innan han frågade om vad typisk LCHF-kost är studerat det ingående; faktum är att han hade varit en mycket dålig affärsman om han inte höll koll på konkurrensen.

Nå. I artikeln finns följande information att hitta.

Nackdelar med Isodieten
ISO-dieten har inga kända nackdelar så länge den används på rätt sätt.

Nackdelar med LCHF
När man undviker kolhydrater bildas ketoner som ett alternativt bränsle åt hjärnan. Ketonerna är sura, vilket ger en surare miljö i kroppen med en rad konsekvenser. Inflammationer och en trolig ökad risk för benskörhet hör till dessa. I Sverige dominerar dock en LCHF-variant som är lite mer liberal med kolhydraterna än de mer strikta som visat sig ge biverkningar i studier.

Jag skulle snarare säga att “svensk LCHF” är mer restriktiv på kolhydratnivån än alla andra lågkolhydratkosthållningar, t.ex. Atkins, som uttryckligen manar till en “energibalansnivå” för kolhydratmängden. Ändå läser man varje dag på KiF om människor som blivit av med inflammationer, värk och massa annat otyg.

Fredspipa? Mnja. Snarare skademinimering.

Anfall är ju, som bekant, bästa försvar…

Utmärkt uttryckt! Nu blir jag avundsjuk…

Dessi

Det är naturligtvis rent ekonomiskt, och jag tror inte att han själv egentligen tycker att han kör med schyssta grepp.

“Det ironiska är att LCHF-folket tydligen får tjäna pengar på sin lära, men ingen annan. ”

Kärnan i LCHF-rörelsen är knappast vem som får tjäna pengar eller inte, utan en tro på vilken kost som är bäst att äta. Här försöker Paulun förvanska sina meningsmotståndares åsikter genom att attackera en icke-central aspekt i deras uppfattningar. Ett vanligt retoriskt grepp.

“Dessutom är flera av dem läkare och uppbär förmodligen en riklig läkarlön.”

Att de är läkare kan knappast vändas emot dem. Men Annika Dahlqvist jobbar väl inte längre som läkare och Andreas Eeenfeldt har gått ned i tjänstetid för att hinna blogga. Detta vet säkert Paulun om, men inte hans läsare, så bluffen funkar nog.

I sitt sista stycke väljer han ytterligare ett retoriskt grepp - att idiotförklara alla LCHF:are baserat på vad vissa har skrivit i hans blogg och kollektivt håna alla LCHF:are baserat på detta. Kanske borde Paulun börja sälja retorikböcker istället. Han är väl påläst retoriker, tycks det.