Jag har börjat spela Pump It Up Pro utöver ITG2. Det är kul med nya KaW/Banzai-låtar, och koreografin är mer dansig. Det verkar dessutom passa mig bättre som kör no-bar -- tror det är svårt att hålla i sig när man kör PiUP jämfört med ITG2 där man är mer fast.
Eftersom det är så annorlunda steg spelar jag bara 6:or (enkla hard) istället för 9-10 på ITG2. Det tar en stund att vänja sig, men det går framåt: förra gången klarade jag precis en 6:a, och innan dess klarade jag precis 5:or.
Vägen till 9
När jag skulle lära mig att spela 9:or på ITG nötte jag väldigt mycket på 7:or och 8:or (ibland en 6:a) med en avslutande 9:a i varje/varannan credit. Dels för att öva upp snabbheten, dels för att lära mig olika turns och streams som jag hade problem med i de 9:or jag övade på. Var ganska länge i samma nivå, och jag tyckte inte att jag kom någonvart. Det kändes som att 9:or gick i ljusets hastighet.
Sedan helt plötsligt en dag bara klickade det, och 9:or saktade ned och blev jättelångsamma. Alla steg satt och jag klarade min första 9:a (Why me).
Här var jag ett bra tag. Rätt nöjd med mina resultat, och spelade gärna 9:or. Nästa kändes ändå alldeles för svårt för för. Men till sist blev 9:orna för lätta.
Vägen till 10
Fortsatte på samma sätt, och med vana från hur jag skulle komma vidare till 10:or nötte jag fler 9:or, enbart 9:a. Fortsatte att utmana mig själv, fast lite mer sällan. Blev en enkel 10:a (Queen of light). Vissa gånger försökte jag på riktigt, andra gånger lite mer oengagerat. Och till sist satt den.
Vidare till andra 10:or: My favourite game, Fleadh uncut, Tricky disco, m.fl. Det var fortfarande lite skakigt i början, så trots att jag klarade 10:or var det inte med särskilt hög poäng. Efterhand blev jag bättre och bättre, och gav mig tusan på att klara en 11:a.
Underhållsträning
Valde ut Charlene, troligtvis den enklaste 11:an (även om vissa säger att Xuxa är lika lätt/lättare). Fail direkt på första stegen. För snabb, visade det sig. Övade på att läsa av pilarna bättre, och sedär, det gick ju! Jag kom förbi första passagen, kom vidare till streamen, klarade med en hårsmån minorna och sedan är resten av låten enkel. Jag hade klarat den, min första 11:a!
Det var precis på håret, och det var inte långt ifrån att det inte skulle kallas för att klara den, alls, men faktum kvarstår: jag hade klarat en 11:a, och det no-bar!
Spelade på, hämtade nya låtar, provade på gamla låtar. Sneglade på Robotix som var 8 och 11. 8:an är för enkel, 11:an var för svår. Början gick alltid bra. Snabbpildelen brukade också funka. Så tekniskt svår var den inte heller, utan mer snabbhet och uthållighet. Nötte, nötte och nötte. Sedan struntade jag i det. Körde mer på 10:or, försökte mig på Charlene ibland. Blev säkrare överlag i mitt spelande.
Vägen till 11
Ett år (eller så) passerade. Gick upp, några uppvärmningscredits, och bestämde mig för att prova på Robotix/11. Klarade första delen. Klarade turnsen. Klarade snabbpilarna. Klarade steg-paus-streamarna. Sedan var det svåra över. Jag tittade på mätaren, fortfarande gott om marginal! Jag skulle klara den, på riktigt! Och det gjorde jag också. Lyckorus.
Sedan dess har jag bara spelat på enklare (9-10) för att det är roligt, och ett uppehåll nästan hela förra sommaren. Undantaget Sweet world/10, en riktigt svår, men rolig, 10:a, som jag gav mig på att klara. Det gjorde jag.
Den här sommaren stod det en Pump It Up Pro bredvid ITG:n. Börja om från 3, och öka. Annorlunda, och jag tror att färdighet i PiUP och ITG2 har växelverkan (inte minst som en hel del låtar är delade, dock med annan koreografi, naturligtvis). Jag fortsätter att öva på bägge. Till sist kanske jag klarar en till 11:a?
Slutsats...?
Hur kan jag överföra det här på min styrke- och löpträning? Mycket basträning. Ligg nära gränsen, men inte max hela tiden. Det tar för mycket energi och ger inte mycket tillbaka när man misslyckas.
Öka någon parameter hela tiden: det behöver inte ens bli mer ansträngande, utan kanske ett mer korrekt utförande, lite kortare paus eller något annat som kan ändras. Stoppa in en svår då och då, men inte alltför ofta, och anpassa hela tiden basnivån uppåt så att steget inte blir för stort.
Till en dag när den bara sitter där: den perfekta löprundan eller 1RM på den där tunga skivstången.
ok, när jag läste “nivå 9″, stycke 2, fick jag en vision av dig i “matrix time” :-)
Det var inte långt ifrån den känslan. Lite som när man lärt sig köra bil utan att tänka, fast momentant och med större hastighetsskillnad. “Woha”
Jag kan passa på att tipsa om eboken 5/3/1 (finns att köpa på http://www.elitefts.com). Beskriver ett enkelt och effektivt sätt att bygga styrka på. Även “Starting Strength” och “practical Programming for Strength Training” av Mark Rippetoe.
Tack för tipsen, Robert! Jag tränar just nu enligt Korte 3×3 och har nått goda resultat på det.
5/3/1 har jag hört om, det vore intressant att läsa igenom och se hur det upplägget funkar. Jämföra med Korte.
Min kompis kör Starting Strength och är också nöjd. Det verkar vara mer anpassat till någon ren nybörjare just för att man börjar på tom stång och ökar varje vecka. Har inte tittat igenom det mer noga än så, kanske finns något bra där för mig också att plocka upp.